Och sen var klockan plötsligt halvfyra

6 juli

Dessa sjuka nattvanor, nu är klockan fyra och jag är inte ens trött. Idag hade vi Sunsetbeach-karaoke vid frukosten (vi tog bort ljudet och snackade själva), det var kul. Måste köra det med kollektivfolk sen... Längtar efter dem. Inte konstigt att jag fick för mig att jag var kär i Håkan förut. Jag är ju kär i dem allihop.

I alla fall blir det inget filmande mer, det har skitit sig med tillstånd, allt verkar ju helt galet klantigt, och alla inblandade är nog lite konstiga. Känns nog ärligt talat lite skönt, och det tycker Henrik med. Vi spelade minigolf, sen stack vi hem till pappa, och har käkat, jag har internetat, och så har vi lekt lite med nåt talprogram, och sen var klockan plötsligt halvfyra.

Jag icq:ade lite med Thomas idag. Kunde inte låta bli att mumla lite om Martin. Det är väl för att jag inte har snackat med nån om honom. Förutom nåt ord till Brorsan då. Jag vill inte snacka, vill inte få det till att bli nåt stort och uppblåst som allt brukar bli, men det har det ju redan blivit egentligen, och det går runt i skallen och jag behöver väl snacka med nån som säger "det är klart du ska ringa" så att jag slipper fundera mer på den frågan. Be brorsan om numret ska jag. Och det är nog lite avgörande - tycker han inte att det är en bra idé så rasar den nog.