Den där är ju faktiskt väldigt söt

28 februari

Dagssoundtrack: Shady lane / Pavement

Lite nervös dag. Hade babbelgrupp, analysering av diktläsning, satt mittemot en snygg. Teckenspråk gick ju okej, hon var trevlig i alla fall. God mat, pirog och milanesesoppa. Sen när jag och Bea satt i biblioteket kom Paul dit, satte sig mittemot mig, hjälp, men han verkar inte bry sig längre. Ryska och slut. Köpte Pavementskivan. Hem och ladda, gymnasiefest med Maria, det blev ganska så tråkigt. Såg komet.

I morse satt jag nästan och kände mig lite kritiskt småkär ett tag. Och visst, nånting... men det är lika bra att jag lägger av på en gång, det är klart den där killen har nån tjej. Med sina stora bruna ögon får han väl vem han vill. Så inte tänker jag börja spana in honom heller. Han går i min retorikgrupp, heter Lars Hellström, och är en fullständigt normal samhällare som ser väldigt bra ut. Vi hade babbelgrupp idag, och jag tänkte inte ens på att han satt mittemot mig. Men när han skulle få börja att läsa en dikt högt flinade han lite generat, och jag tänkte att den där är ju faktiskt väldigt söt. Jag råkade hamna i hans ögon några gånger och blev lite mer övertygad om den saken.
Två gånger såg vi på varann i flinande samförstånd, när lärarn levde sig in och lät rolig på rösten.
Lustigt att man i början av en lektion kan vara helt omedveten om en person, och i slutet av lektionen så medveten om honom att man inte vet var man ska ha blicken. Han verkar va en jättesjysst kille. Men stryk ett streck över honom med en gång.

Idag när jag satt med Bea och snackade hästar i biblioteket kom Paul och Tony och satte sig vid samma bord. De satt och läste några tidningar och babblade, och för mig var det ju bara att försöka låtsas som ingenting och prata på, även om jag missade det Bea sa just när de kom. Så farligt var det ändå inte. Paul kan ju inte vara så besvärad längre, då skulle han aldrig ha satt sig där. Han verkar knappt ta notis om mig. Jag börjar nästan undra om han kanske tror att jag inte är kär i honom längre. Då tror han i och för sig NÄSTAN rätt. Och det är väl bra om han tror det, då kan jag också spänna av någorlunda.