Jag sa att jag inte är en sån som tycker sånt där är pinsamt efteråt

24 maj

En vanligt ineffektiv dag. Sett ett fruktansvärt sött shettisföl under en promenad. Städat. Babbelhängt lite. Jag är i bättre balans mot Kalle. Kanske bara jag som känner det, men det är ju det som räknas. Men sen går jag och funderar på vad Alex menade, när han sa "Vad händer sen då?". Jag tänkte ju att han menade ifall det kunde VARA nåt, men nu blir jag mer och mer säker på att han funderade ifall vi skulle kunna göra om det, men på samma oseriösa nivå. Och grämer mig så för att jag inte frågade om det var det han menade. För det hade såklart varit sjysst.

Så ont om tid och så mycket socialt liv som jag har redan vore det ju perfekt att ha nån att sova med ibland, få närheten man så väl behöver. Men jag kan glömma det där, jag funkar ändå inte så. Det vore bara kasst, för jag skulle nog få en massa mer känslor än jag borde. Har ju provat förr...

Jag har inte råkat på honom. Jag sa att jag inte är en sån som tycker sånt där är pinsamt efteråt, men jag ljög visst, jag är skitnervös för att träffa honom. Men jag ska väl bara göra det en första gång så...
Men hur blir det på fester framöver?