Vi valde Ronan keatings "when you say nothing at all"

22 maj

Det kom inte en enda av mina bjudna gäster på festen igår... Fast det gjorde verkligen ingenting. Fick anledning att babbla på med diverse nya folk. I karaokerummet (mitt rum) var då och då värsta draget, på dansgolvet likaså. Mycket folk, sjysst fest, förutom några få störda gäster som tydligen snodde en del grejer. Men sjysst var det som sagt.

Igår kändes det som att jag fått mitt känsloliv lite uppfuckat, men idag känns det rätt lugnt. Det var en sjysst situation som jag hade längtat efter, och har inte mycket med honom att göra... Hur som helst, vi var nåt litet kvargäng som sjöng karaoke, och jag har inte minsta minne av att jag var nåt inriktad på Alex innan dess (även om han var grymt rolig när han sjöng), och aldrig någonsin har jag varit det heller, inte ställt mig frågan. Men han fick sig en karaokekram där mitt i  "...och vi håller om varann, när det blåser kallt...", han kramade tillbaka lite mer än nödvändigt, så jag gjorde en liten fin markering också, och sen var den grejer färdigkommunicerad på några sekunder, och läget en aning skönt elektriskt när vi hängde i köket sen. Då var det dag och sol, rätt lite folk kvar, och jag var halvfull och pigg och glad och ville aldrig gå och lägga mig (eller, inte själv i alla fall), och Kalle surrade med oss hela tiden tills jag se "en sista karaoke" och Alex nappade, och nu kommer det värsta, vi valde Ronan Keatings "When you say nothing at all" och stod där och sjöng den tyst och lutade oss lite mot varann. Så smörigt. Låten slut, och okej, trots att det var så fånigt, efter den låten och allt, hade det ju varit ännu fånigare att låta bli att kyssa honom.

Kalle kom precis i ögonblicket. Han låtsades som ingenting, och frågade vad vi kört för låt. Sen kom han tillbaks igen, och skulle surra på om att folk snott hans täcke, och han ville låna mitt extratäcke. Taktlös kille (sa Alex också sen), Men så hamnade vi i sängen i alla fall, och det blev en väldigt skön morgon med maghugg på maghugg av känslan att ÄNTLIGEN gosa ohejdat med någon man inte ens får ångest av att gosa med (så som jag får om jag desperatstrular med nån dum i huvet).

Sex blev sådär. Det blir det av dumma faktorer som dålig kommunikation när man inte känner varann bra, fylla/bakfylla, kissnödighet, trötthet... Men det var sjysst nog att ligga och mysa, halvkåta sig och så. Hoppas han tyckte detsamma. "Inget mer, är det okej? Jag ser ändå bara på skräckfilm och läser fantasyböcker..." sa han. Helst hade jag väl velat att han inte varit sådär bestämd, och att vi hade strulat lite till och sen hade jag dissat honom... sån fin människa jag är.

Vi segade oss upp framåt tolvsnåret. En kram och en puss i hallen, sen återgick vi till vår bekantrelation, och han vinkade hejdå till frukostbordet av förvånade kollektivkamrater.
Och vad jag loopat sen, och det känns så bra att jag har nåt att tänka på. Igår var jag lite konstig, idag är jag nykter och lugn.

Har hängt med Kalle under dagen. Lyssnat musik, gått en sommarregnpromenad. Av nån anledning känns det lite lugnare med honom också, lite bättre balans. Repet gick okej ikväll, nu blir det karriär! Fast läskigt att vi inte haft en enda dålig spelning ännu.