Att det verkligen ska vara nåt på gång

9 maj

Jag vaknade vid tio. Gick upp halvelva. Tiden försvann, och kvart i ett mötte jag Ullis på Valand, och vi stack iväg på jakt efter käk. Gick till hamnen. Gick dåligt att hitta käk, men sen kom vi till ett trevligt café där vi kunde köpa grejer och ta med ner till vattnet. UNDERBART väder, verkligen. För hett nästan.

Jag stack på psykförsök sen. Kändes nästan lite jobbigt. Men det var ett trevligt manipulerande test denna gång, till och med tiden ljög se om, så jag hann hem och pusta en halvtimme innan jobbet.

Kändes ännu jobbigt, dumt och efterhängset att gå provdag, men sen kan det nog börja funka. Ska gå dagprovdag snart också. Jo, jag tror det blir bra.

Sen blev det förstås icq-kväll. Och nu är det väl för längesen jag träffade Thomas, för jag börjar vilja att det verkligen ska vara nåt på gång. Börjar se fram emot att träffa honom. Hm. Men jag tvivlar fortfarande på att det har nåt med några känslor från min sida att göra. Och så är det kul att ha en ölkompis, det är ju det också.

Alltså, det ÄR omotiverat att han ska tycka att jag är så bra och trevlig, är det inte det? Eller har han kanske bara träffat en massa ytliga och knäppa tjejer innan? Borde han inte vara mer defensiv också om han absolut inte var intresserad av mig på mer än kompisnivå? Nog lär det vara så att han åtminstone går och klurar.

Gör jag det också eller är det bara tjafs?