Frustrationen hos nån som jobbat i 20 år

24 maj

På väg att gå vilse men räddades. Var hos skrik-Orvar, och några fler, sen blev det värsta jätterasten. Handlade, träffade en söt hund, käkade... Sen körde vi matar och lade Orvar. Jag hjälpte till, "provade", och jag hatar att känna frustrationen hos nån som jobbat i 20 år över att jag inte gör allt så smidigt.

Hemma redan ett. Riktigt less. Segade, låg i gräset i solen och tänkte på spindlar. Sen var vi hos Jonna på snacket. Kärlek/relationer som tema... God mockaglass. Blev på bättre humör, lite. Sen var vi på Ramberget en sväng också.

Bara käkat och näthängt. Nån icq-kille tyckte jag skulle sjunga i hans band. Han var okej att chatta med. Är less på hur jag saknar Thomas nu, och hur jag fasar för två osociala helgdagar nu, dagar jag HADE kunnat umgås med honom. Redan viss kroppskontaktsabstinens också... Men det HAR inget med kär att göra, jag vet ju det.

Så är jag så dålig och läser hans lunardagbok med en gång. Känner mig förstås lite som en snokare. Nu skrev han om tentaplugg, och nåt i stil med "borde bli förbannad på folk som beter sig som svin, men kan inte. Alltså även om de gör det oavsiktligt, mot bättre vetande". Jag känner mig träffad, och det med rätta såklart, jag är ett svin. Men varför gör det mig nöjd att han tänker så? Vad är jag för sjuk skitstövel om jag GILLAR att nån känner sig så sårad att han anser mig vara ett svin? Men jag gillar nog mest att ha gjort avtryck, det är kanske det. Jag vet verkligen inte.