Spänd begravningsstämning

22 maj

Thomas var på och skulle kela både nån gång vid tretiden och vid halvsju innan han måste iväg. Då var jag less, men det var ju okej att han höll på... Han skrattade bara åt mitt slöa morgonhumör. Så stack han, jag gick upp sådär elva. Ångest. Kändes helt galet med Thomas, klart jag inte blir kär i honom. Och han som typ tar oss för ihop. Funderade över dagen, snackade med Jenny, Jonna och Carin. Tänkte köpa en falafel, men de var höjda till 25 och jag fick inte pruta till enda tjugan jag hade med. Pratade icq och telefon med Thomas, förklarade min backarvilja, och vi bestämde att ses och snacka igenom. Han var nog inte alltför glad.

Jag och carin fikade på stan i solen och käkade glass och pratade killar. Riktigt trevligt. Sen så var jag hem en snabbis. Thomas hämtade mig med bilen och vi for ut till Delsjön. Gick till några klippor och satt i solen, superfint. Men det var spänd begravningsstämning förstås. Skitjobbigt att försöka förklara och jag var inte så rak som jag borde heller, utan småvelig. Många "jag vet inte" och långa tystnader. Bestämde att vi kan försöka fortsätta ses, men på kompisnivå. Han fortsätter hoppas att jag ska börja känna mer ifall vi lär känna varann mer, det är det som är snett, jag måste förklara nästa gång vi ses att jag BLIR inte kär. Det är kört.

Han vill inte direkt säga att han är kär, men det är han ju. Förälskad i varje fall. Vet vad han vill. Jag vet nog nu vad jag inte vill.

Ångest över morgondagens SVINTIDIGA provdag i hemtjänsten.