Sen kom baksmällan igång

12 maj

Sov nog typ knappt ett dugg. Hade rätt trevligt på morgontimmarna innan baksmällan kommit igång. Han var hur go som helst. Jag frågade om han hade nåt skydd, men han hade inte, så jag har lyckats sova med ännu en kille utan att bli av med oskulden, fast jag vet inte om han var så inriktad på det ändå, han verkade tycka det var rätt lagom med massa kel. Mysigt var det.

Sen kom baksmällan igång, och då blev det ju lite värre. Jag var nog väldigt trist och tyst under förmiddan på grund av det. Petade lite frukost, sen så stack vi ut och gick, genom Slottsskogen och in mot stan, och det var sådär distanserat att ingen av oss hade nån koll på om det varit ett strul eller mer, så det var bara en snabb hejdåkram sen.

Jag gick hem, och sov väl mest. Carin ringde tre gånger, skulle ha med mig på Liseberg först, men jag var död. Dock kändes melodifestivalen rätt lagom. Så jag masade mig upp och for ut till henne. Det blev skittråkigt. Nån William kom dit, som var jobbig, dum i huvet, hade fult skratt, och avbröt med en massa tråkiga saker när Carin försökte prata lite med mig. Blä! Han bodde i USA och jobbade med aktier...

For hem, snackade med småstöriga killar på hållplatsen, och mådde dåligt åt överfull skränspårvagn. Sen somnade jag inte förrän vid fyratiden.

Och VAD håller jag på med, vad vill jag? Borde jag inte bara lägga ner NU innan jag sårar för mycket? Varför vill jag verkligen träffa honom igen? Varför är jag inte kär? Är skälen till att jag inte är kär nu överkomliga eller grundläggande? Skulle jag överhuvudtaget orka med att ha en pojkvän?

Jag VILL vara förälskad, gå omkring och le, skriva låtar. Men det är inte så, därför borde jag inte sticka och hångla med honom, känna hans uppskattning. Men det lockar hårt.