Funderingen "är nån på väg att bli kär i mig?"

6 maj

Satt ute på kullen och spelade gitarr i ett par timmar, det var sjysst. Blev nån låt som förstås fick heta Rollercoaster sound. Sen så stack jag iväg och letade en skog. En förbannad massa stängsel, järnvägar och motorvägar att ta sig förbi. Orkade inte så långt. Men fick se några hästar i alla fall.

Sen ville Thomas ses och ta en fika, kom han på halvtio, och jag nappade naturligtvis eftersom jag faktiskt gått och funderat lite på honom idag. Fast nu kändes det stelare igen. Inte farligt, men det kändes som att näe, kär i honom blir jag inte. Jag vet inte hur det är, han är rätt osäker, det märker jag, men jag vet inte alls hur han ser på mig, hur han ser på sättet jag agerar mot honom. Antingen är han inte alls intresserad, tycker bara det är trevligt med en ny kompis. Eller så är han verkligen intresserad, och då agerar jag kanske mer uppmuntrande än jag borde.

Så jag är lite kluven. Men jag njuter av situationen av nästan-date, och existensen av funderingen "är nån på väg att bli kär i mig?". Men det innebär att jag, om det är så, kan råka göra honom illa. Driva honom till att våga bli kär för att tanken tilltalar mig, och sen tvingas avvisa rejält. Det vore inte sjysst. Men jag kanske funderar helt i onödan.