12 november
Börjar kännas som att jag går på fastare mark igen. Veckan har varit kraschfärdig. Bultande huvudvärk, ångeststunder, gråtstunder, dåligt minne, låg toleransnivå av det mesta. Men efter adreanalingivande spelningen på Underjorden har det känts som okej. Jag måste kanske inte bryta ihop, som jag nästan väntat på. Men ta det lugnt måste jag verkligen. Fokusera på sånt jag mår bra av, typ en spelning, och en ridtur med underbara Isolfur, så snäll, fin och glad. Då kan det inte bli så svårt att börja må bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar