Han verkar ha det så jobbigt med sin musik

23 mars

En seg och skön frukost med kollektivet, sen drog jag på en promenad, diskade lite och slöade. Sjöng lite. Har mina teorier om att sångproblemet är delvis psykologiskt, och ska testa lite nu.

Så spelade Kristian, Sanne och Hanif för oss som genrep. Det var bra. Men Kristian hade kritiskt uttryck i ansiktet som jag kritiserade honom för... Sen när han kom upp snackade vi ett bra tag och han ältade om hur kasst han tyckt det gått, och hur bra han borde vara. Han verkar ha det så jobbigt med sin musik, jag är glad att jag inte är som han, men rädd att han ska smitta av sig. 

Andra tankar idag? Behöver vara osocial imorgon tror jag. Blivit alltför mycket folk nu ett tag. Sen har jag börjat fundera över om jag egentligen är väldigt oseriös med Kristianrelationen, att jag inte tar den riktigt, inte går in i den, utan tänker att det är kul och mysigt just nu, men det är ju bara för ett tag framöver? Och med denna känsla av temporärt i bakhuvet kanske jag lyckas blindlägga hans idiotsidor, det som gör att det, även om inte hans kommande utlandsstudier fanns i bilden, inte skulle funka mellan oss i längden? Men så är det väl inte? Är det kanske rädsla? Har jag ännu svårt att ta till mig att en sån som han kan bli kär i mig, och därför tror jag bara att det är på låtsas? Skumt.

Hur som helst är jag väldigt kär i honom. Och eftersom han följer med mig när jag ska borsta tänderna bara för att få krama mig medans, så är han nog kär han med.