Helt underbart

28 februari

MORGON:
Jag somnar alltid när jag skriver dagbok på natten nuförtiden. Kan bero på att jag sovit 4-6 timmar per natt på sistone.

Det är nåt härligt med att lugnt vakna, så komma ihåg gårdagen och allt bara hugger till. Nåt är på väg att dras igång. Jag gillar det, men jag har också panik, en del av mig orkar inte, skräms av att behöva engagera sig, känner att det var bättre att ha det ovisst och lugnt och med distans. Jag vill inte ha nån pojkvän. Men Kristian. Det skulle typ inte gå att bara försöka ignorera hur han här, hur jag känner.

KVÄLL:
Bortsett från att jag känner mig rätt nervös och pressad inför husfesten imorgon så är ju livet ganska underbart. Hade en vanlig halvseg dag, var på bio med Desirée sen, och tog en öl. Filmen var bra, och det var jättetrevligt. Sen var vi väl lite frånvarande båda två kanske.

På vagnen hem var jag dödligt rastlös. Ville bara hem... Och så kom Kristian ut ur rummet, och vi gosade, drack the, gosade, åt mackor, gosade, satte kommatecken. Det känns helt underbart. Att man får ha det så här bra? Känns inte heller som att jag behöver oroa mig för att jag inte ska vilja ha sex (jag har ju slutat tänka på sex, var lite rädd för det på nåt sätt), det känns som att det tänder till rätt bra. Men finns ju ingen anledning att stressa med det.

Aaa vad härlig det är ibland, allting.