Att jag inte kysste honom nån gång

27 oktober

Helgen varit okej. Mått euforiskt bra ibland, ibland sämre. Men jag har nog mig själv nu.

Jag tänker fortfarande lite på Anders, och det gör lite ont att tänka på de bra och hoppfulla stunderna. Och så får jag irrationella ångranden att jag inte kysste honom nån gång. Men kanske var det inte helt tillfälligt att han drog just när jag började bli så säker på vad jag ville att jag hade tagit ett initiativ inom kort. Det var väl trots allt lättare för honom att inget hunnit hända.

Jag känner att jag verkligen inte vill ha nåt förhållande nu. Men jag känner hemskt mycket för att bli förälskad. Ser bara inte hur det skulle gå till riktigt. Men det är som att jag längtat efter den där förälskelsen även under hela thomastiden. På nåt sätt. Nu är det fortfarande så att Anders sitter fast, så att jag inte riktigt ser nåt annat. Jag har nog anlag för att bli besatt av folk faktiskt, så länge kände jag ju inte den killen.