Nu känns det som att förbereda ett tal

24 oktober

Just klar med inlämningsuppgiften till idag. Klockan är halvtvå PM, jag har ett par timmar på mig att ställa in mig på att snacka med Anders ikväll. Jag vill ju inte... men jag vet ju hur det är tror jag. Drar paralleller till Axelgrejen, för nästan två år sen. Som jag gruvade mig inför det snacket, sen blev det helt lugnt och bra, och jag fick ju inte veta nåt som jag ville, utan vad jag hade trott bekräftades, det hade bara varit ett onödigt strul från hans sida. Ändå kändes det så otroligt lättat och bra att jag tog det snacket, alternativet hade varit en plåga.

Snacka är bra. Men nu känns det som att förbereda ett tal, eller en debatt kanske, jag vill ha allt jag ska säga klart för mig, och dessutom svar på alla eventuella saker motparten kan tänkas säga... Nog lite väl seriöst här, inget blir ju som man tänkt nån gång.

(senare)
Jag mår helfint just nu, och hoppas det håller i sig. Gick på lektioner, försökte hålla skallen clear, och det gick bra. Ska fika med en tjej nästa vecka. Så samlade jag tankarna så fort jag kunde, ställde in mig, och ringde Anders. Sa bara att jag ville ses och snacka. Känns konstigt annars, typ. Han verkade väl fatta på nåt plan. Vi ska ses imorrn. På dan.

Min underbare storebror ringde och peppade mig jättemycket. Så jag känner mig nog rätt stärkt. Min största rädsla inför imorn är nog att jag blir för snäll och svarslös. Jag vill inte mesa. Jag vill inte heller att det avslutas med en trevlig skämtstämning mellan oss, så har jag tidigare tänkt att det skulle kunna bli, men nu känns det som det vore ett nederlag. Usch, huvudvärk. Ska sova nu.