En känsla av att ha förlorat alla chanser

12 oktober

SKIT! Varför fungerar man så här? Att bara för att han känns lite distanserad så känner jag mig skitkär och vill bara ha honom. Och bara för att jag känner så blir jag pessimistisk i tankarna om hur han ser mig. Tvärsäker på att det inte finns en chans och får nån desperat känsla som är jobbig.

Samtidigt en känsla av att ha förlorat alla chanser, att jag borde ha gjort nåt, att han kommer att hitta en annan tjej nu när jag åker bort.

Nåt lustigt är att han haft kontakt med Alma och Jenny på internet för ett par veckor sen. Det kommer brorsan tycka är roligt.

Kände åtminstone lite på honom idag när vi spelade i mörkret "där är du ja", typ. Mer av sånt vill jag ha. Usch vad jobbigt det blir att åka iväg i detta tillstånd.