Men det skulle ju inte bli så!

19 oktober

Har varit rätt låg idag. Känns jobbigt att vara så här osäker på allt bland folk som är säkra på allt, jobbigt att inte ha nån social kärna. Mamma och Henrik var här. Sen såg vi syskon på film, och nu ligger jag med underbare Korpens tassar på min arm och hans huvud mot min kind.

Jag tror att jag är rätt kär, och ändå hoppas på att det kanske kommer tillbaka så bra som det kunde kännas. Men det skulle ju inte bli så! Att jag är i underläge, vill, hoppas, trånar. Medan han tar det lugnt. Så ville jag inte ha det! Men jag märker nu att det väl är så. Samtidigt som jag tänker att han nog är en aning knäpp hoppas jag på honom, är kär. Tänker på hur det känts som att han tyckt om mig. KAN han bara dra ifrån det?

Då är han konstig. Jag försöker ställa in mig på det, på att bli sur och besviken på den idioten. Det kan ju bli så, och han är värd det då.