17 oktober
Morgonpigg ut och mocka, utan frukost. Konstigt att man blir sån här ute på landet. Sen for brorsan och Alma in till stan i alla fall, och jag var hemma med alla djur. Såg en film, gick ut med hundarna. Gick bra att gå med Birk själv, sen gick jag med alla tre och det gick bra tills Tess försvann och jag letade förtvivlat i typ en timme. Hon hade som tur var sprungit hem.
Käkade, sen ringde jag Anders en sväng, fast det borde jag väl inte gjort. Det var halvstelt, inte speciellt långvarigt samtal, och det kändes att han inte hade speciellt stor lust att snacka med mig. Äsch. Får lägga ner det här som det känns, och jag som tänkt på honom så förbannat mycket nu. Men hur kan han börja tycka jag är tråkig nu? Har han tvärbytt inställning? Har han bara bestämt sig för att backa när han sett att jag börjat vilja ha honom? Just nu känner jag att jag knappt ens har lust att spela. Han verkar inte precis brinna för det. Förälskelsen rinner i alla fall av mig, han betyder nog inte så mycket som jag trott ändå. Katten Korpen är betydligt goare.
Hm, när jag tänker närmare på det är Anders nog rätt konstig. Han har i och för sig sagt att han är en sån som "lägger ner" när nåt inte känns helt rätt, sticker ifrån relationer, och allt annat. Nu känns det som att han bestämt sig för att lägga ner mig. Men han kan ju inte hålla på så. Hur tror han att han ska hitta rätt nån gång om han bara ger upp saker? Vi betydde nåt för varann, jag VET det. Det var nåt på gång. Så typiskt att just när jag börjar bli riktigt kär så blir jag en ingen för honom.
Men okej. Kanske lika bra. Jag var väl rätt naiv att tro att just JAG skulle bli först att inte bli avhoppad av Anders. Fast jag fattar fortfarande inte varför hans vändning kom.
onsdag 18 oktober 2017
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar