Om jag ville se utsikten vid guldhedstornet

1 oktober

Äsch. Klart det är bäst så här. Ändå blir jag besviken.

Fixade pluggpapprena idag. Sen tog jag det lugnt. Pratade lite icq med Thomas, han verkade acceptera att bara jag och Anders skulle spela ikväll, utan följdfrågor. Så kom Anders, och vi käkade, och sen satt vi och lyssnade på diverse skivor hela kvällen. Det var ju rätt trevligt, men jag kände mig en aning stel och sådär oavsiktligt avvisande... Och då kändes det ju inte direkt så laddat mellan oss längre.

Men jag följde i alla fall med honom ut, och hela vägen hem. Lärde mig en cool grej om fladdermöss högfrekventa parningsljud. Så kom vi fram till hans hus, och stod kvar en liten stund, sen undrade han om jag ville se utsikten vid guldhedstornet, och så gick vi upp dit och stod där och pratade ett tag. Det var mysig dimma. Sen så gick vi ner, och jag gick hem, och kände mig på tråkigt humör.

Är helt enkelt rätt osäker på hur jag känner. Eller så är det att jag är osäker på hur han känner. Hur fint än våra upplägg kanske ser ut var det aldrig i närheten av några gnistor. Jag kände aldrig det begär att kyssa honom som jag känt i tankarna senaste dagarna. Det var bara en stund ikväll jag kände så, när han satt bredvid mig på sängen. En kort stund. Kanske har jag haft fel om min förälskelse. Det kanske faktiskt lägger sig, jag kanske börjar inse att Anders nog inte är så bra och okomplicerad ändå. Det kanske mest är förälskelsen själv, eller tron på hans, som jag förälskat mig i.

Så nu är jag åter nykter, som några dagar förra veckan, och kan tänka att jag objektivt ska kunna reda ut thomasgrejen. Men det känns helvetiskt tråkigt, hoppas bara på nåt mer att berusa mig med igen.