Det kommer ingen bättre

13 oktober

Jag önskar bara att han tänker lite på mig med. Så som jag tänker. Och hur jag hela tiden börjar prata om honom. Men det känns väl mest skönt just nu att gå och drömma. Det är bara den där rädslan - att ifall han är negativ när jag kommer tillbaka - inte skulle ha jättelust att hitta på nåt så fort jag är hemma, då vet jag ju inte vad jag gör, då rämnar min värld, (hjälp så dramatiskt).

Men nåt som är skönt är ändå att man slipper "let me let me let me get what i want this time"-desperationen som fanns innan Thomas. Brytandet var så stort då att man inte kunde tro att nåt nånsin kunde hända, och man visste att hände det bara en gång, bara att ha HAFT nånting skulle ha ett egenvärde.

Nu finns det inget egenvärde i RELATION. Men en hel fruktansvärt stor massa värde i en relation MED ANDERS som det känns. Just honom. Skiter verkligen i alla andra. Det kommer ingen bättre. Så är det väl det ska kännas.