Skyldig att förklara sig

23 oktober

Jag var ganska knäckt i morse. Undra på det när man just blivit ensammast i världen. Sen blev det bättre under dagen. Jag och Thomas for ju och red, och det kändes helt okej att träffa Thomas, faktiskt trevligt. Men det är väl när man känner så man får börja passa sig för återfall kanske.

Jag snackade med mamma i telefon. Hon övertygade mig om att jag bör ta ett snack med Anders, att inget kommer att bli sämre av det, att han är skyldig att förklara sig. Samtidigt som jag är rent nyfiken på vad han kommer att säga bävar jag. Om han säger nåt som får mig att helt tappa självförtroendet då? Att "först tyckte han jag verkade okej, sen insåg han att jag var rätt så ointressant och jobbig...". Vore inte så kul att höra. Men vad har han tänkt den här månaden som vi känt varann? Vore trots allt rätt kul att veta.