Det är tvunget att blandas in kärlek

9 oktober

Jobbade hos Ada, och det gick rätt bra. Tog det lugnt ett tag, sen kom Thomas, och det blev rätt jobbigt. Vi gjorde käk, stack och red. Kallt. Jag fick Storblossi, och han var okej. Thomas frös så hemskt sen han ridit, jag värmde honom lite, kände såklart hur längtan efter ännu närmare kom krypande. Skit. Men sen stötte jag hans hand ifrån mig i bilen.

Ringde och snackade sen vi kommit hem. Han går på och går på om hur dum och taskig jag är som inte ger det en chans. Han kan inte släppa mig.

Funderar på att dra till Norrland i helgen. Vore skönt innan plugget drar igång mer ordentligt. Fast jag drar mig lite för att vara ifrån Anders länge. Har typ setts varannan dag senaste veckorna ju... Och det handlar förstås inte bara om speliver. Vår relation blir väl mindre skum sett utifrån om man antar att det nog är på väg att bli nåt mer än att vi bara funnit varann som kompisar. Det senare vore antagligen lite för bra. Det är tvunget att blandas in kärlek, det ska trasslas och göras spänt och svartsjukt. Man funkar så. Klart vi kommer att hångla förr eller senare. Antagligen är det dåligt. Men det får det.