Kvinnor SKA må dåligt

5 april

Så, det är dags imorgon. Inget hopp borde finnas kvar, men det gör det, förstås. In i det sista. Men imorgon får jag veta. Och VAD FAN, visst klarar jag av det. Så många har klarat det före mig, många många. Och skulle tro att hälften av det jag tänkt må dåligt för är bara är sociala strukturers press att kvinnor SKA må dåligt. Egentligen har vi ju all rätt i världen, så utsatta som vi är, så mycket vi får utstå, nån kompensation ska vi ha - rätten att välja.

Egentligen är det ingenting. Lite krångel och lite ont, sen är det över, och aldrig igen. Det är som att det värsta ligger i ordet, begreppet, inte vad det i praktiken innebär.

En erfarenhet rikare. Och jag tror att jag har mycket stöd av den ideologi jag tror på. Jag tror att det ska gå bra, och jag är bra på självterapi. Det ordnar sig, bara.