Det där iditotmönstret som blev

30 december

Äntligen fått tillbaka livsgnistan. Så nu kommer jag självklart att bli magsjuk i tre dar. Har åtminstone grejat lite idag, köpt en alltför dyr fickbandspelare som kanske inte ens är jättebra, men wahtever. Sett en rätt kass film som jag ska analysera typ. Läst lite fina dikter som jag skrev till mamma för ett par år sen. Jag är rätt skrivsugen allmänt nu.

Vad ska jag tänka på ikväll då? Igår kväll tänkte jag på konstiga grejer, på porrfilm tänkte jag. Jag tänkte på om det finns nåt sexuellt som jag skulle kunna bli kåt av att se på en film. Men det tvivlar jag förstås på. Men tänkte ut att jag i alla fall skulle gilla att se en scen där två pers långsamt och laddat och osäkert till sist börjar hångla, och börjar kela lite värre, och när de flesta kläderna är av så går det i kalsongerna på killen. Så han skäms lite. Innebär det där att jag tänder på nån slags förnedring? På nåt liknande sätt som äckelporrgubbarna tänder på en tjej som övergrips och får orgasm mot sin vilja? USCH. Men jag kanske bara är lite sexuellt störd.

De flesta skulle nog säga att jag är det ändå. Att inte kunna tänka på sex när man onanerar för att det gör en avtänd är ju rätt stört, till exempel. Fast själv har jag nog fattat varför det är så just nu. Det där idiotmönstret som blev på slutet med Thomas. Det var ju inte mig det var fel på där, felet låg i att jag trodde det. Och jag kommer säkerligen att kunna gilla sex igen, på andra villkor då, nu när jag tror mig veta vad som gick fel och inte tänker hamna där igen.

Men hur lätt kan det bli att övertyga nån annan om saker som går emot de så självklara förutfattningarna om hur sex ska gå till? De var ju lika självklara för mig förut, fastän JAG borde haft vett att ifrågasätta... I stället kom bara skuldkänslor. För jävligt. Men jag vet det nu i alla fall. Det har varit ett insiktsfullt år. Det är i alla fall vad jag tror.