Börjar känna egopanik igen

18 juni

Asta hjälpte mig idag så vi var klar tolv. Jag läste Eidfaxi hela dagen. Fortfarande storm ute. Kvällsmathjälp som vanligt. Nu är jag helt uttråkad. Börjar känna att jag kanske kommer att vara lite rastlös när jag kommer hem. Eller mycket kanske.

I natt sov jag förresten skitdåligt, och sen precis innan jag vaknade drömde jag om Axel. Att jag träffade honom, fick en present eller nåt, och kände mig skitkär igen. Känns som att jag är otrogen när jag drömmer sånt...

Nu har nåt slags tvivel börjat komma gällande Thomas igen också. Höll sig borta länge, men visst inte hela vägen fram ändå. Börjar känna egopanik igen. Jag VILL att Thomas ska finnas där, jag vill ha honom, men så fort han står i vägen för nåt annat jag vill göra är det som att han inte spelar så stor längre. Och nu känner jag att jag faktiskt kanske vill göra en del saker utan honom i sommar. Men han vill ju göra allt med mig.

Tankegångarna leder alltid till samma grej - vi går inte riktigt ihop. Men det kanske ordnar sig på nåt vis. Jag längtar mycket efter honom.