En skittråkig datanörd

8 november

Seriös seminariegrupp man hamnat i. Inte så kul i stort. Gamla folk, förutom en, Anton, och han är också den enda jag skulle kunna bli kär i. Jag är ju knäpp hur jag planerar. Men jo, ju mer jag tänker på det, visst skulle det kunna vara trevligt att småflörta med honom. Han är ocool och lågmäld, snäll och trevlig. Smart. Fast sen har han väl flickvän kanske. Men annars så...

Ikväll fick jag ett plötsligt date-erbjudande, och var och fikade med Bruno, en SKITTRÅKIG datanörd, som var trevlig, så det blev inte stelt och farligt. Men har jag otur vill han väl ses igen. Han sa det när vi gick, "hoppas vi träffas igen" men det är ju sånt man kan bara säga också.

Men det är knepigt hur mycket bättre självförtroende jag har, hur mycket lättare det känns, det här med killar. Att skaffa Lunarstorm-ragg skulle nog inte vara svårt alls ifall jag försökte... Den har nog släppt, spärren. Kanske i och med att desperationen försvunnit.