Och så måste jag göra ett blandband

23 januari

I morse när jag vaknade kände jag för första gången på länge hur min mage var knepigt ihopdragen på ett kul sätt. Ungefär lika kändes det varje morgon i Wien för att jag var nervös inför arbetsdagen, men det var en trevligare känsla i morse. Vad kul det är! Jag hade ju nästan glömt hur sånt här kändes. Det gör mig helt uppåt just nu. Det är så tråkigt att veta att denna uppåt-tripp är nåt tillfälligt.

Är nästan LITE okoncentrerad, och så måste jag göra ett blandband. När man måste göra ett temablandband med kärlekslåtar, då är det kört. Jag skrattar rätt mycket åt mig själv också. Vet inte riktigt vad det ska bli av det här. Man måste passa sig, det är ju en lång termin kvar. Det får inte bli nåt jobbigt. Fast just nu är det inte jobbigt. Det är helt fruktansvärt trevligt.

Värst är att jag måste tala om det för nån snart, vad är det som gör att man måste det egentligen? För så är det ju alltid.