Efter ett halvår i samma klass

22 januari

Ikväll är en sån där kväll när jag har lätt att känna saker. Det började efter filmen "Much ado about nothing", som man blir så glad av.

Jag hade nästan kunnat säga det till Anine och Gabriella. Hade jag haft lite mer alkohol i mig hade jag helt klart gjort det. Jag har fått veta att Gabriella gillar David nu ikväll, så det känns inte så himla farligt det här, faktiskt. Sen var de nästan inne på det när jag började prata om vilka ihopparningar jag fantiserat ihop i klassen, då i början. Men jag höll mig kall, gav på precis rätt ställe med mig att "Jo, nu när jag tänker på det var det nog Emil jag fick". Fast, då måste de ju i alla fall fatta att det är han som ligger högst i kurs för mig av de i klassen.

Jag tror jag gillar det här. Ja, just nu i alla fall, har jag kul på nåt vis. Fast jag inte vill nåt, det känns så omöjligt, jag kommer aldrig att visa nåt. Och känslan är så konstig också, det där att jag varken är tänd eller nervös, bara lugnt och hemligt konstigt lite kär för mig själv. Det känns som att folk aldrig skulle komma på tanken... eller är det bara som jag tror? För att jag känner mig så himla kall, ofta?

Ett halvår, efter ett halvår i samma klass går man och tänker så här. Fast det är ju kul.