Han är söt

18 januari

Haha. Rätt vad det är kommer en sån här kväll när man känner sig tillfälligt förälskad, och ler åt känslan, ryms upp, vill tala om det för hela världen egentligen. Sen kanske det är helt väck nästa dag, och man fattar inte vad som tåg åt en igår men...

Aldrig att det skulle bli nåt, jag vill det nog inte ens, tror inte vi skulle passa ihop och tror inte han skulle va intresserad heller. Jag är för torr, som vanligt. Men jag gillar killen, så är det ju. Inte så det tänder till med en knall, utan en lugnare känsla. Sådär så att jag måste le åt honom både på utsidan och insidan om mig. Vad patetisk jag är när jag ska skriva om såna här grejer. Han är söt. Så härlig bara, med sitt snack, sin personlighet.

Men jag lägger mig ju alltid i underläge. Varför måste jag göra så? Det är ju då jag blir tråkig och inte kan spänna av.