9 Juli

Jag har sorg
Stor sorg
Ifall det är som jag befarar, att han är borta från detta område. Men jag hoppas det nästan också, för då slipper jag va kär i han. Sådär barnsligt kär.

Och det finns andra killar. När man inte är hemma i byn, då kan man glo på dom, för då känner man dom inte. Det händer att dom glor tillbaks, och då skuttar hjärtat till, och så blir man nervös, och vet inte hur man ska se ut. Inte sjutton glodde jag killar på det här viset för ett år sen. Det har jag inte minsta minne av. Det känns som om det börjat komma sen jag blev kär i PM. Hur har det kunnat bli så? När man blir kär ska ju alla andra blekna bort. Så funkar det inte för mig.
Ju kärare jag blir desto fler killar kollar jag in. Och ju fler killar jag kollar in, desto ännu fler ser jag. Men det måste ju ta slut. Det bästa vore om det tog slut bakifrån, alltså att den första suddades ut först, dvs PM.

Men sorg.

När jag tänker på alla lyckliga stunder jag haft när jag drömt om PM, alla gånger jag närapå dött av att han hejat på mig, alla gånger den gula bilen fått hjärtat i gungning...

Är det över nu????