nån slags tråd inne i mig

15 oktober

Hallå!
Jag är inte kär. Det känns som jag är kär i någon. Och tydligen verkar det så på mig (det sa mamma och pappa igår) Men denna någon finns inte! Kan man va kär utan att va kär i nån person? Eller är jag inne i en lätt och bra period just nu? Jag ska på prao om några dagar - på en ridskola. HÄRLIGT!
Jag är nog kär i praon. Och gud, jag håller på bli musikintresserad, NÅGOT HÄNDER!

Vad händer med mig, jag är kär i allt och alla, jag förändras inuti, och det är skönt! Vad i helvete är det här för jävla period? Bara jag inte håller på bli psykiskt sjuk, den här lyckokänslan är ju onormal!

Ja, alltså, här ligger jag i sängen, och mamma och pappa och Nils sitter ensamma i soffan och spelar och sjunger tillsammans. Jag borde känna mig JÄVLIGT utanför. Och det gör jag. Jag borde va JÄVLIGT nervös inför praon. och det är jag. Jag borde va på uselt humör.
Men... ja.
Jag har hittat nån slags tråd inne i mig att greppa tag i, så jag inte tappar bort mig själv. Så jag vet att jag är jag vad som än händer, hur än folk jävlas med en och ser ner på en (om de nu skulle få för sig att göra det). Ingen sätter sig på mig.
Och det här med att jag pessimistiskt sett är den oviktigaste personen i denna familj - det får jag leva med. Det är dom som är knäppa, inte jag. Och sen börjar mamma rida - då ni grabbar, då ska vi allt frysa ut er. I alla fall jag. När får mamma va utanför då? Jo när jag och pappa hetsar upp oss i livliga grammatiska diskussioner, då är mamma helt out. Och Nils, han hör bara till vår familj i 2 1/2 dag. Fast då är han i och för sig centralpunkten. Henrik, han är bara en liten klutt som vi andra skrattar åt och inte tar som fullvärdig familjemedlem, fast det vet han inte, då skulle han slänga leksaksbilar på oss.
Gosan, hon är mest utsatt i familjen. Dom hatar henne. Men jag, jag älskar henne bara mer och mer. När hon hälsar på en med sin speciella gosanjamning när man kommer hem t.ex. När hon hoppar upp i knät på en. När man märker att hon faktiskt tycker mycket om mig också. Då kan jag bara inte fatta att dom kan vilja ha bort den här lilla söta personliga katten. Hon är så jävla mysig! Gosan! Jag tycker om henne. Hon är inte som Marias slöa katt eller Peterssons stora feta spinnmaskin. Hon är speciell, en egen katt.

De spelar än.
Orkar inte ropa att de ska sluta, för att klockan faktiskt är tjugo i ett. Då stänger pappa bara dörren.
Och nu är jag inte glad, känner mig bara utanför.
Och det hör ju till, så ska det va. Innerst inne är jag varm och glad. Glad över att va ledsen. Glad över att jag kan skriva.