en dröm

8 november

Ibland undrar man vad saker kan bero på.

Jag hade ju för sjutton glömt honom. Hade inte tänkt på honom på evigheter. Har inte brytt mig, möjligtvis flinat lite åt att jag kunde va så dum för ett halvår sen. Och jag har ju inte ens sett han på flera månader.

Det var en dröm.
Helt plötsligt bara, jag hade ju inte ägnat honom en tanke på evigheter. Det var en stark dröm som handlade om honom. Fast inget speciellt hände, det var bara just att den handlade om honom som gjorde att det kändes som jag blivit klubbad i skallen när jag sen vaknade. Och sen har känslan varit där. Jag har varit besatt av drömmen, känt mig konstig. men inte som när jag var kär i han, utan på ett annat vis, vet inte hur. Fast det är inte just drömmen det handlar om, det var bara ett utlösande medel. Utlösande av vaddå? Och varifrån kom det som utlöstes? Ja fråga inte mig. Det är min hjärna som vet. Den tog ett listigt knep för att få mig att fastna i limmet igen. Men nej du hjärna, du lurar mig inte, jag åker inte dit igen!

Imorgon har det gått över.