fyra gånger

30 november

Ja, visst är jag ett sjukhuvud.
Men det gör inget. Idag såg jag honom inte mindre än fyra gånger. Först på morron, då jag bara hann skymta en rödkindad sötnos som drog förbi, på väg till sitt skåp antar jag. Sen var det lunch. Ingen Paul i närheten, förrän jag gick med tallriken, då stod han där i matkön. Jag glodde, och just när han vände huvet mot mig höll jag på gå in i en pelare.
Sen satt vi i cafeterian och spelade kort, jag hade huvet vänt mot ingången exakt hela tiden. Satte sig såklart vid den sidan av cafeterian som jag hade ryggen mot. Jag vände mig, vände mig, och upptäckte ett otal gånger att samtliga irriterat väntade på att jag skulle lägga. Sen lade jag fel en massa gånger, glömde bort mig, lade fel och så vidare. helt borta.
Sen måste vi gå. Hemskt.
Men vi lyckades få en studiecell med fönster mot cafeterian på engelskan. Yes, trodde jag. Men han gick ut ur cafeterian så fort jag kom fram till fönstret.

Hur har jag kunnat missa honom? Jag har ju sett honom förr, det vet jag. Men jag har aldrig ens tänkt tanken att han är söt. Hur går det ihop, att jag tycker han är så himla gullig nu?

Nu missar jag honom definitivt inte. Han är ett huvud högre än alla andra, 1,94 lång. Och det finns ingen som ser ut som han.