Så omogen för bara ett år sen

28 oktober

Dagssoundtrack: nåt med Shudder to think

Jag och Maria for till Gävle. Försökte leta kängor, hittade ett par för 200, jag ska va så ekonomisk på kläder och sånt. Köpte lite annat skräp också. Sen tänkte vi nästan åka hem, men ångrade oss och gick och letade mariajacka, och fikade. Fikade sen i bussglappet på väg hem också. Sen for jag hem och var hyfsat trött.

Jag fattar inte att jag kunde vara så omogen för bara ett år sen. Som jag höll på och tänkte på Paul, analyserade mina känslor, analyserade hans uppförande, "vet han att jag gillar honom, märker han nåt, ser han ut att ha fattat" i tid och evighet . Och hur allvarligt som helst också, livets mesta tankeämne. Jag läser fjolårets dagbokssidor och suckar länge. Jag kände inte ens killen, hade aldrig pratat med honom, var kär i en utsida. Känns bra att det är dåtid i alla fall, det där. Inte för att jag är sådär överdrivet mogen nu heller... Men jag blir i alla fall inte kär på det där viser. Okej att killar kan vara både söta och jättetrevliga, men det stannar där. Och killar jag bara känner till utseendet är ointressanta.