Ensamrätt på att vara monster

23 september

The end of the tunnel is lightyears away

Går det här egentligen?
Jag hatar människan. "Mach mich nicht verrückt!" säger han för att jag inte sopar ur transporten på exakt hans sätt. Ska HAN säga! Det är jag som borde bli galen med en gnällspik omkring mig hela tiden.
Vad jag än gör vet jag att han kommer att gnälla. Gör jag inget blir han arg, gör jag något som inte måste göras blir han arg, gör jag något som är rätt på fel sätt blir han arg, förstås jag inte vad han säger blir han arg. Och aldrig kan man förklara sig på ett ordentligt sätt när man måste använda denna jäkla tyska. "Han är sådär, ta det inte personligt" säger Harriet. Okej, innebär det då att jag kan vara lika arg mot honom med ursäkten "ta det inte personligt"?
Varför ska han ha ensamrätt på att vara monster bara för att han är chef och vm-ryttare?
Jag kokar. Det värsta är att ångan lätt förvandlas till tårar om man inte passar sig.
Och ingen omkring mig kan fatta.
Men jag ska överleva minst en månadslön. Bara knappa tre veckor kvar. Sen kan allt ha blivit bättre. Eller inte. Då far jag hem.