Lummigt landskap av italienska höga bergstoppar

28 september

Vi såg på Leon. Sen kom den jobbiga natten när det är mörkt och alla sover, och själv sitter man där och skruvar på sig, halvligger, försöker sova, blir hungrig, har lite ont i magen, och somnar kanske till i 5 minuter, innan man domnat bort i något ben eller så.

Så småningom blev det morgon. Vi köpte lite bröd i Ulm, och väntade på en busschaufför som åkt för långt. När det började ljusna kunde jag sova lite igen. Så vaknade jag till och befann mig i Österrike, och blev alldeles upprymd. Vi åkte snart in i Schweiz, och det var dimmigt, men härligt att se alperna ändå. Satt där helt hänförd och bara njöt av det vackra. Vi for sen genom en lång tunnel, och i andra änden var det strålande sol. Vägen slingrade sig fram, och landskapet övergick successivt från vackert, kargt och maffigt alplandskap till ett grönt och lummigt landskap av italienska höga bergstoppar.

Jag somnade lite igen, och var jättesömnig när vi klev ur bussen för att äta vid Komo-sjön. Men det var smärtande fint där ändå. Vi åt mat som tog en halv evighet att få. Sen åkte vi bort till våra byar. Vi normala bor i Cerrano, 13 i ett hus. Köttätarna bor i Dezzasco. Huset är från 1600-talet, mysigt och gammalt. Jag bor med Ulrika och Sarah. Vi gick en mysig stig ner till Dezzasco sen. Jag, Emma och Lotta tog en promenad i omgivningarna. Mysiga trånga gator och gränder, sagolik utsikt med höga berg. Kändes som att gå i en film. Det hann bli mörkt innan jag och Emma gick hem. Lite läskigt var det faktiskt att gå på den nattsvarta stigen. Sen tog vi det lugnt, drack lite vin och pratade och så. Jerry blev jättefull, men det hann jag aldrig se, för jag lade mig lite innan.