Hennes kompis hela dagen

3 juli

Idag har jag inte jobbat ett dugg typ, även om det känns så. Mitt umgänge med Gríma börjar nämligen mer och mer kännas som ett jobb - jag vill inte vara hennes kompis hela dagen, men det har hon bestämt sig för, och allt ska göras tillsammans. Jag tror det är lite synd om henne egentligen. Jag ser ju hur hon hela tiden vill göra sina föräldrar glada och söker bekräftelse, och hur de aldrig direkt visar nån uppskattning när hon spontant hjälpt till med nåt. Hon får nog inte den uppmärksamhet hon är värd, och det är jag som åker på det nu. Måste lära mig säga nej, annars går det bara inte.

Vi var på en rejäl hundpromenad idag i alla fall, det var trevligt. Men jag vill rida... Idag har jag en del, inte direkt hemlängtan, men lite bortlängtan, och det beror väl på detta att jag inte har nåt umgänge jag väljer själv. Tänker tillbaks på Sydra langholt, hur kul det var typ sista veckan där.