14 augusti

Egentligen vill jag inte skriva i den här boken.
Det här är en skitbok.
Över 200 sidor handlar om en sak.
En jävla sak.
Varje grej som påminner mig om han får mig att vilja spy.
Aldrig mer......

Men nu ska jag berätta en annan grej. Ja, det är för min egen skull jag skriver det. För att jag ska, ja vadå ska? I alla fall, jag skulle aldrig drömma om att tala om det för nån. Nej inte för en enda person.
Men jag har känt nåt för han länge. Det är så otroligt lite att det knappt märks, men det är nåt. Och det är inte pga hans utseende. Eller nåt liknande.
Skulle jag, men det är inte så troligt, bli kär i han, då berodde det inte på nåt yttre. Nej, då vore det nåt speciellt med han själv, som inga andra kunde känna.
Och det är det väl.
Nåt speciellt.
Det skäms jag inte för att säga.
Nej, faktiskt inte.

Så var det sagt då.
Har har vi beviset.
Och JUST NU är jag bara glad över mitt bevis.
Behöver nån att tänka lite lite extra på.
Även om det bara råkar vara han, och även om jag aldrig talar om det för nån.
Beviset är för mig själv. Bara mitt.