Det enda jag får ut av att dyrka honom är att jag inte kan bli kär i nån annan. Man blir liksom bedövad. Jag borde glömma Martin nu, det hela är så långsökt.
"Tillägnat den som fått tillstånd att läsa detta och det är inte vem som helst. Dör jag, ger jag ansvaret till min familj vem eller vilka som får läsa den. Då spelar det ingen roll för mig. Denna bok ska sparas till kommande generationer, för det här hade jag behövt läsa när det var som värst, eller bäst kanske? Punkt slut."
Året är 1994. Jag är fjorton år. Exakt femton år senare kommer någon att börja sno mina dagbokssidor för att datum för datum lägga upp i en blogg. Det vet jag inget om just nu. Jag vet inte ens vad internet är. Mitt framtida jag är förmodligen rätt störd som gör så här mot mig, men det är rätt okej ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar