Ebba ut

16 augusti

Imorrn börjar skolan. En ny, skitstor skola med massor av folk. Massor av killar. men det gläder mig inte så mycket just nu.
Det måste börja ebba ut nu.
Jag kan inte vänta tills det når sitt max och sen låte det försvinna, det når aldrig sitt max, ändå är det vad känslorna väntar på, fyllda av förväntan. Men han är fel kille, bor på fel ställe, är fel typ, jag kommer aldrig att ens säga ett ord till honom.
Därför måste det ebba ut nu.
Fast jag vill inte.
Det är ju rätt skönt som det är.
Att leva i en livstidslång förväntan, och glädje över att han finns.