2 september
Telefoncitat - brorsan-martin:
"Jo jag kollade på filmen från Härnösandspelningen idag... ja det var syrran som ville se Bear quartet som var innan på bandet, och sen blev det bara att jag fortsatte kolla".
För några sekunder, just i det ögonblicket, visste han att jag fanns. Jag var någon. Någons syrra som gillade Bear quartet.
Jag hatar när jag säger att enda gången jag finns är när han vet om mig. Så känns det, men i så fall skulle han vara det enda som betydde nåt. Så är det inte. Bara när jag är på det humöret. Jag är på det humöret för ofta, och det hatar jag. Känner mig så förbannat barnslig. Men alla behöver väl en gud att dyrka. Min gud vet inte om det, för han finns inte. Han är ett utseende, en röst.
torsdag 2 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar