Trummorna åker

19 juni

Dagssoundtrack: Sommarbarn / Ulf Sturesson

Vaknade halvelva av surmormor som skulle hämta oss. Åt mat där. Hem fem. Nils och Pappa kom hem. Trummorna åker inom en vecka.
Dagens klapp: köttfärssås
Dagens rapp: Nils

Mhm. Det var det.
Mina kompisar försvinner snart upp till Sundsvall bara för ett jävla hardcoreband. Just NU när jag behöver dom som bäst. VARFÖR? Jag sörjer. Jag visste ju, men nu är det konkret och klart, och jag har tappat lusten till allt. De små skitarna betydde tydligen löjligt mycket mer än vad jag trodde.
Min tid som trummis är redan över. Varför började jag inte för tre år sen, varför NU?
Lillebrorsan fattar. Han tycker likadant, men han är liten, liten och oallvarlig, och kommer att ha all tid i världen att lära sig spela trummor innan han är uppvuxen. Jag hittade min grej nu. Trots att jag inte har talang är det fruktansvärt kul. Var. Men jag kan inte ens säga att jag har spelat trummor. Jag har testat lite. Och det kommer aldrig att bli mer än så.

Jag är kär. Och för tillfället förbannat olyckligt kär. Men det svalnar väl, som alltid. När man är kär i killar finns det alltid nya att bli kär i, även om det inte känns så just i värsta stunden. I detta fall handlar det inte om nån kille. Känner bara igen känslorna läskigt väl.
Undrar om jag borde lära mig spela bas.