2 juni
Inga lektioner efter halvtio, åkte hem och åt mat och slöade. Tillbaka sen för retorik, utvärdering. Jag har "viss säkerhet när det gäller att tala inför folk" sa lärarn. Första gången en lärare säger nåt sånt om mig. Varmt ute nu.
Lite grubblande idag på bussen. Maria berättade att Paul frågat Nicole ifall jag fortfarande är kär i honom. Han har alltså inte alls fattat hur det ligger till. Förvånar mig. Irriterar mig också. Kan det vara så att han fortfarande gått och trott att jag gillade honom än? Tydligen. Men han har ju verkat så obrydd, och jag har inte visat minsta lilla intresse, inte ens blivit nervös. Hur kan han ha undgått att märka vilken neutral person han blivit för mig? Antagligen måste han väl ha tänkt att jag nog inte är kär längre, men han kanske inte var helt säker. Har jag gjort nåt som kunnat misstolkas på sista tiden, omedvetet slängt nån blick eller så?
NU vet han i alla fall. Men jag tycker det är ganska jobbigt ifall han har gått och trott nåt, så därför kändes det nästan pinsamt att se honom idag. Jag fick såna där "vart ska jag ta vägen"-känningar som jag inte haft på länge. Egentligen är det väl nu jag verkligen borde kunna spänna av. Varför ska jag ta allt så allvarligt och grubbla? Jag behöver väl inte bry mig om vad han tycker, tänker och tror om mig. Han skulle lika gärna kunna få tro att jag är ett psykfall, vad skulle det göra mig?
Jag ska inte bry mig, varför gör jag det ändå, varför tänker jag på hur jag är och vad jag säger när han är i närheten, varför är jag så mån om att han ska se mig som en okej person?
Om jag nu tvunget ska analysera lite mer så...
Visst är det säkert svårt att veta om nån är kär i en eller inte. Sånt går ju fint att dölja. I början av det här året slutade jag ju totalt med att kolla på honom och verka intresserad, men egentligen var jag ju fortfarande jättekär. Inte har jag väl ändrats så väldigt sen jag slutade gilla honom.
Hursomhelst så spelar det inte den minsta roll. Jag överanalyserar som vanligt allting, i mitt på den där fronten så händelselösa liv.
söndag 3 juni 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar