Pauldröm

16 juni

Dagssoundtrack: Before the trenches / the Bear Quartet

Åkte och red, mamma red lite också. Leistur var jättemysig, har blivit bra töltare. Sen satt jag och läste Ginza i en halv evighet och gjorde mat och lyssnade på radio. Rätt skönt att va ensam faktiskt, ändå liksom stressad.

I natt var jag skitkär i Paul.
Drömmar kan vara hur dimmiga, suddiga och flummiga som helst, men känslorna är alltid skarpa och klara, och ibland så starka att de kan sitta i hela dagen.
Jag kan återfå värmen och nervpirret i mig, trots att jag knappt minns vad drömmen handlade om. Det var sista dagen föra sommarlovet i alla fall. Jag brydde mig inte om Paul, men sen råkade jag på honom här och där under dagen, och så höll vi på och pratade rätt länge, och det kändes liksom som om nåt var på gång. Och så var jag kär. Sådär härligt jättekär, glad och lite borta. Sånt är så skönt!

Så nu sörjer jag att jag sitter här i en soffa och troligtvis inte kommer att få känna de där känslorna på ett bra tag.
Det brukar väl hända att jag får nån sån här liten flashback när jag minst anar det. En som går över på någon dag. Det här bör troligtvis vara den sista Paulflashbacken jag får.