Uppblandad av konstiga känslor

28 april

Att jag är tänd och ivrig nu inför spelandet beror INTE på han. Men det irriterar mig att jag inte kan ta det helt lugnt i hans närvaro, utan tvingas tänka lite på hur jag agerar, försöka att inte verka onormal. Det ordnar sig nog när vi hamnar i en musiksal.
Men jag är ändå rädd att han KAN ha märkt nåt, för det jag omöjligt va helt säker på att han inte har. Han kan ju ha känt av nåt. Det hoppas jag verkligen inte.
Nä det känns faktiskt lite småjobbigt just nu. Jag skulle vilja bara glädjas åt att äntligen få spela i en riktigt grupp och snart kanske få spela inför hela skolan. Nu är jag så uppblandad av konstiga känslor att jag inte vet var jag har mig själv. Jag är inte alls speciellt tänd på honom, men att vara totalt nollställd vore tveklöst det bästa.