Rätt fula men mycket härliga

24 mars

Hörde på radion igår kväll: "Mittwoch... Granfalon Bus.." Vadå? Köpte gamla citytidningen på morgonen och jovisst, de skulle spela på stället Chelsea ikväll. Vad kul! Jag städade och grejade, hann just ingenting. Vanliga leken ute med barnen. Sen så var det lugnt ett tag, sen kom Rola hem och jag stack till kören.

Skulle lära oss altstämman och andra versen till studentsången, klurigt. Men det är härligt att se vad lätt det är att sjunga i kör och följa noter nu jämfört med i början. Fikade bara kort, sen stack jag till Chelsea (de andra hade inte råd). Först var det nån tjej som hette Susan James, rockade på bra. Sen rörde folk på sig så jag fick en fin plats mitt framför scenen och kunde till och med lägga ifrån mig jackan bakom en monitor.

Sen kom det några gubbar och sa "Entschuldigung" och skulle upp på scenen och placera ut ölflaskor och fixa med sladdar. Sen tog de på sig instrumenten. Det var visst de som var bandet. Rätt fula, men mycket härliga! De rockade på bra, mest låtar jag aldrig hört, men mycket bra. När låtlistan var slut efter c:a 10-15 låtar bad jag att få höra Queen anns hill eller Alexandra. Då verkade de bli glada, ropade "we got a special request" och pekade på mig. De spelade båda låtarna. Sen slutade de aldrig, de sa att eftersom vi aldrig gick iväg kunde de inte gå av scenen, så de spelade på en massa låtar, höll på i över två timmar. Då och då bytte de lite instrument, babblade med publiken och drack diverse saker, och till slut gav de väl upp. Men publiken var inte slut ändå. De hade nog en kul spelning, och vi som såg på också. En överjordiskt söt kille stod bredvid mig, så såna finns det tydligen i Wien.

Jag visste inte riktigt hur jag skulle komma hem, men tog mig till Schottentor och nattbuss till Kagraner platz. Därifrån gick jag i 35 minuter. Det går ju lika snabbt som att ta N20 (som bara går lördag/söndag). Så nu vet jag det. Men mamma skulle nog inte gilla tanken på att jag ensam tar en promenad efter en öde väg genom ett industriområde i mörkret.

En toppkonsert i allafall, med ett härligt liveband. Nu har jag nästan blivit avslagen inför Afghan Whigs.