Helt enormt flamsiga

9 maj

Ytterligare en genomtrevlig dag, om man inte tvingats fara hem igen... Vi åkte båt på Donau till en borg som var häftig. Där såg man floden March rinna ut i Donau, och jag är nästan säker på att jag såg det tornet som ligger vid hästgården, och på nåt konstigt sätt kändes det så nostalgiskt "Nämen titta, där har jag varit". Lika var det ju när vi for genom Hainburg "Ja här var ju jag och körde med pick-upen och skjutsade slovakerna...". Jag borde hata allt som påminner om det stället, i stället gillar jag det, men Harriet och Reinhard - usch nej!

Hur som helst, på turen hem var det hett, och vi låg och solade. Sen gick vi till Bratislavaborgen och låg där i gräset utanför. Vi var jätteslöa. Så småningom for vi hem till Vainory och åt på en lokal restaurang. Det var trevligt och gott, jag åt friterad ost, ris och champinjoner. Sen hade vi tänkt bjuda Teresa och hennes syskon men notan blev för hög, så vi lyckades bara nästan, slängde fram alla våra pengar och sa "så här gör man i sverige" och nån tog i lite väl och sa "det är ohövligt om ni säger nej". Vi fick det igenom i alla fall men det blev lite konstig stämning.

Sen var vi hos Teresa och halvsov, stack till bussen, var helt enormt flamsiga och trötta (ni skrattar så mycket, det gör inte folk här, tyckte Teresa, så de har nog en glad bild av oss skandinaver nu). Höll t.ex. på och skrattade ihjäl oss åt busschauffören som körde bakom oss, han ruskade på huvet åt oss... Vi lekte en lek sen där man skille röra varandras fötter i en ring på nåt sätt, medan vi väntade på bussen. Folk hade nog kul åt oss. På bussen var det en snygg passkollare som var snäll och gav oss stämplar när vi bad om det. Han pratade lite och var trevlig, och vi var alldeles fjortisfnittriga.

Sen var vi hemma så småningom, TYVÄRR! Helvecka med barnen skollediga framför mig, och dessutom ångestkvällar pga dessa folkhögskoleskrivprov. Men om en vecka, då känns det kanske skönt.