Så här vidriga

12 maj

Dagssoundtrack: Bort allt vad oro

Efter två "lugna" dagar måste förstås den tredje explodera. Men förmiddan var lugn som vanligt. Bara lite trubbel när Adam ville äta pizzabaguette framför tv:n och jag sa nej... Barnen vann tyvärr. Antog att det var viktigare att de åt än var de åt. Sen skulle de leka med Linda, som självklart ville att jag var med så de kunde ha nån motpol. Den här gången var det helt enormt. SÅ tjafsigt. Jag gjorde allt fel och var knäpp, och när jag då sa att de fick leka själva urartade det förstås. När jag ville ha nyckeln som Adam hade för att öppna grinden ut ur trädgården (som vi var i) och inte fick den, utan försökte ta den ur hans fickor, slängde de andra sig över mig och nåt hände så att Adam gjorde illa handen, och det räknades ju som typ barnmisshandel. Sen fortsatte det i samma stil sen jag gått in och barnen följt efter mig. Totalt slut när föräldrarna kom. Så här vidriga har barnen aldrig varit förut. Låter kanske inte så farligt när jag skriver, men jag kan ju inte beskriva det hela.

Var på kören och det var kul att sjunga, gott fika, men jag var lite för neråt för att ha riktigt trevligt. Missade halvtolvbussen, hemma alltför sent. Ångest, hatkänslor, hemlängtan, allmänt skit. Dessutom ösregn.