Blivit tonåring sådär tio år för sent

4 januari

Jag fick snilleblixten att baka muffins åt Åsa i present. Så det gjorde jag, och ritade ett fint lock till burken. Stack dit sen och där var hennes släktfolk, och John med flickvän. Supergod tårta och kakor och trevligt och sådär. Sen så gick dom, droppade av efterhand allihopa, men jag blev kvar och underhöll Åsas diskande med prat. Det räckte med att säga "den mest otänkbara i din gymnasieklass" för att hon skulle ropa "Tony" och skratta mycket gott när jag generat nickade. Tror hon till och med ryste lite vid tanken. Så vi pratade lite om den lustiga grejen, sen pratade vi om allt annat i livet. Såg en film så småningom, pratade ännu mer, och hon följde mig hem för att ge hunden en promenad. Jag kokade spaghetti, vid midnatt, men inte käkat annat än kakor idag ju. Och så funderar jag över om jag är klar för sömn eller om det blir halvfem som igår.

Och det här uppväckta monstret då, som fortsätter att kräva halva min koncentration, kommer det att fortsätta vara så eller är det bara extra påträngande nu vid nyuppvaknandet, och lugnar sig sen? Har jag just blivit tonåring, sådär tio år för sent? Visst, jag har väl velat saker förr, men aldrig så starkt, mycket och ofta som nu, efter påminnelsen om hur en riktigt tänd killes armar runt en känns, men jag undrar om JAG är mer tänd på tanken nu än jag var då, i ögonblicket. Nu kan jag inte tro på att jag verkligen "lessnade", jag tror att det bara var pinsamheten som gjorde det jobbigt. Men det kan vara en efterhandskonstruktion. För som jag känner nu... Har visst antingen blivit helt knäpp, eller kanske äntligen normal. Fast jag känner mig som alla fixerade killar i ungdomsböcker. Inte riktigt, men på nåt sätt.

Och så var det dags att försöka sova då.