Men om jag gillade det ändå?

1 januari

Vaknade fysiskt välmående vid halvelvatiden. I allmänhet lindrig baksmälla, lite seg, och halvkass aptit bara. Dock var dagenefterångesten desto större. Kom på att jag glömt den fina dyra tröjan där också. Mamma blev väldigt upprörd över det.

Efter frukost fick jag tag på Alex nummer och kunde gå dit för att hämta tröjan. Den första jag mötte var Tony, som sa ett vänligt hej, som lät lite som "det vi höll på med igår var bara en fyllegrej så vi ska heja på varann tycker jag". Tröjan fanns där. Varför skulle den inte det egentligen?

Åkte hem med Henrik. Vi var ute i snön länge, byggde snögrottor, åkte spark och tefat. Första riktiga snökrälandet denna vinter. Käkade potatisgratäng och fick ordentlighetsbannor av pappa (dra in snö, ej torka bord, matrester i diskhon...). Sen hyrde vi film, och kort efter att vi åkt från kiosken kom  visst Nils och hans tjej dit och hyrde två filmer de med.

Vi såg Man in the moon och Allt om min mamma. Två bra filmer. Och ångesten rullar på. Och jag försöker komma på exakt vad den grundar sig i. Kanske det att jag visst är så desperat att jag hånglar med en kille ja är så oattraherad av att jag inte kan se honom i ögonen. Men om jag gillade det ändå? För det gjorde jag ju, ett tag, på nåt sätt tände jag ju, tills jag tröttnade. Och vad är det för fel med det då?

Man ska ju inte göra så, man strular inte med nån bara för att han är av manligt kön. Om man inte är svältfödd och med en längtan efter nåns armar runt en, känslan av att nån är riktigt tänd på en. För det var ju det jag ville ha, och tror mig behöva också, har jag inte på sista tiden gått och tänkt på den där killen på Marias Cantina, min senaste kyss för evigheters evigheter sen, och nästan längtat mig tillbaka trots att det i slutänden också blev en rätt jobbig kväll. Bara närheten. Borde inte ha ångest. Eller, lite kanske, men inte så här.

Jag har inte gjort bort mig, folk har annat att prata om, och dessutom ar det inte min värld häruppe längre. Jag fick mig ett litet strul, det första jag gjorde år 2001. Detta innebär att det i det fortsatta året blir mer av den varan, men av bättre sort, och det är i år jag för första gången kommer att kyssa en kille jag är kär i. Det kommer att kännas så fruktansvärt bra. Och på nåt vis är det väl bra att ha tränat ett antal gånger innan också.