Det skulle se så kul ut för en utomstående

11 november

Egentligen är det synd att ingen annan är insatt i hur jag tänker och vad som händer, för hela situationen är så komisk när jag kollar på det uppifrån.
"Var du borta i natt?"
"Näe, jag gick och lade mig tidigt..."
Aha. Det var ju bra. Och så lite vanligt babbelhäng, och senare dialog i karaktäristisk "inte för att jag bryr mig"-ton:
"Har du tänkt gå nån promenad idag eller?"
"Hmm, kanske en sväng".
"Jaha".
"När har du tänkt gå då..? " osv

Det skulle se så kul ut, allt beteende, för en utomstående som visste hur mycket jag tänker och vad...
Ikväll drabbades jag av kelbegär. Kändes så nära där ett tag, vet inte varför. Blev nästan rädd att jag skulle göra nåt. Och den ständiga frågan, varför känner jag så här, varifrån kommer det? Spökar de tidigare erfarenheterna, är det dessa igenkända situationer som ger knäppa intuitiva slutledningar? För det är ju egentligen så att det borde vara solklart att det INTE är ett skit, vi är kompisar, bott ihop i över ett år, det har aldrig varit nåt, det vore helt korkat, han har haft en annan på gång, det har aldrig varit i närheten av nånting ens i alkoholsammanhang, och jag är ju inte kär eller så.
Men what the fuck?